”Den fornnordiska skapelseberättelsen”

 

”Den fornnordiska skapelseberättelsen”

Eddan är en isländsk samling med dikter om fornskandinaviska gudar och hjältar som skrevs på medeltiden. Så här berättas det i Eddan om hur jorden och människan kom till;

För länge, länge sedan fanns det ingenting, bara ett väldigt, öppet, tomt, oändligt gap, som kallades Ginnungagap. Det fanns två andra världar, en fylld med is och den andra med eld. I söder låg det glödande Muspelheim, i norr låg det bitande kalla Nifelheim. Mellan dessa områden låg Ginnungagap. När de två världarna av is och eld möttes skapades det första livet – en jätte vid namn Ymer.

Allt eftersom skapades också en ko ur isen som hette Audhumbla. Kon fick föda genom att slicka salt från en sten. En dag syntes plötsligt en man i stenen, det var en gud som hette Bure. Efter ett tag fick Bure en son som hette Bor.

Ymer drack mjölken från kon Audhumbla som uppstått ur isen. När jätten Ymer låg och sov, växte det fram en man och en kvinna ur hans ena armhåla och ur hans ben uppstod en son. Kvinnan som kom från Ymers armhåla hette Betsla, och hon gifte sig med gudasonen Bor. Bor (Gud) och Betsla (jätte) fick tillsammans barnen Oden, Vile och Ve.

En dag blev Oden, Vile och Ve arga för att jättarna förde sådant oväsen, så de dödade Ymer! Blodet rann från Ymer och dränkte alla jättar utom en och hans familj.

Oden, Vile och Ve lyfte Ymers kropp till Ginnungagaps mitt där de skapade världen av honom. Jorden byggdes av hans kött, bergen av hans benknotor.

Blodet blev floder och hav. Tänder och käkar blev klippblock och stenar. Av Ymers skalle skapade de himlavalvet, hjärnan blev moln. Gnistor från Muspelheim blev stjärnor. Likmaskarna i Ymers kött blev dvärgar. De placerade ut fyra stycken dvärgar; Östre, Västre, Nordre och Södre i varsitt hörn av skallen för att hålla den uppe. Ymers ben blev berg och dalar, hans hår blev skog, av köttet skapade de jorden.

En dag såg de tre bröderna ett trädstycke. Av det skapade de, de första människorna, Ask och Embla. Oden gav dem liv, Vile gav dem förstånd och Ve gav dem hörsel och syn. De lät människorna bo i Midgård med den skyddande ringmuren gjord av Ymers ögonbryn. De satte Måne och Sol, Natt och Dag på sina hästar och lät dem rida runt jorden.

Gudarna behövde ett ställe att bo på så de skapade en borg i Midgård som de sedan kallade Asgård. Mitt i Asgård står det väldiga trädet Yggdrasil som har sina grenar utbredda över hela världen. Den elaka drakliknande ormen Nidhögg försöker hela tiden att gnaga av rötterna på det väldiga trädet. Jättarna ordnade en egen värld åt sig själva utanför Midgård, den världen kallade de Jotunheim. Från jorden till himlen går regnbågens bro, Bifrost.

Det finns ett dystert dödsrike vid namn Hel, och dit kommer de som har begått brott, särskilt mördare och edsbrytare. De dödas land ligger i norr och skiljs från de levandes värld av en flod, men över floden finns en bro. Ingången bevakas av den skräckinjagande hunden Garm

De som har gjort goda gärningar eller dött i strid kommer till guden Odens borg som kallas Valhall. På kvällarna är det fest i Valhall, där man kalasar på grisen Särimner, som alltid blir levande igen.

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s